LinnéaHåkansson

jag hittade en text som jag skrev nångång i mars i år.

Jag minns första gången vi träffades. Blotta synen av dig fick mig att förstå att det var dig jag ville ha. Du var så underbart fin. Vi satt där på bänken och pratade om allt och inget. Det var då jag kände något. Kunde det vara du som luktade så otroligt gott? Jag hörde bussen komma och jag var tvungen att gå. Vi kramades länge och sen gick jag motvilligt ifrån dig. En vecka senare fick jag känna den där underbara doften igen. Det var du, som hade luktat sådär underbart gott när vi hade suttit där på bänken. Och pratat, första gången vi sågs. Jag ville bara känna din hand i min och det var som om du hade läst mina tankar. Våra händer var som gjutna för varandra. Det var då den kom. Den där kyssen som jag hade väntat på så länge. Den var helt underbar.