jadu.

jag vet inte länge vad jag ska ta mig till, allt är så konstigt. det känns som om jag inte har något liv. och inget blir bättre när det är som det är heller. och jag måste verkligen prata med dig, du måste få tillbaka en grej. jag klarar inte av att den ligger här hemma hos mig längre. om du inte vill ha tillbaka den så kastar jag den. eller ger den till någon hemlös eller nått. för jag vill då verkligen inte ha den längre. den river upp de där minnena som jag bara vill försöka glömma, så jag kan få tillbaka mitt fucking liv igen. allt låter så himla deprimerande. jag vill bara glömma hela skiten.