minns tiden som var,

det känns tungt att inte länge ha dig att vända mig till dig när allt känns tungt och meningslöst, att inte kunna ringa dig och fråga om jag kan komma över, för jag vet att du ALDRIG har tid för mig längre, att inte kunna berätta de där hemska sakerna som händer i mitt liv, för jag visste att jag alltid kunde lita på dig och att du INTE spred någonting av de jag sagt vidare till allmänheten. men nu är jag inte säker på att jag kan berätta någonting alls för dig längre, du sviker mig om och om igen om jag ens försöker få kontakt med dig. frågar om vi ska hitta på något.. ibland får jag inget svar och ibland ett "vi får ta det senare, har inte tid nu"

om du tänker efter så borde du fatta att det är just DIG jag skriver om, och du varit en otroligt dålig vän på sistone. och det värsta av allt är att jag saknar dig så jävla mycket..

jag är trött på att gråta,

jag är trött på att sakna DIG.