vad jag än säger och hur jag än gör så kommer det inte bli bättre, det kommer inte bli som förr. jag är inte den där glada och enerigsprudlande tjejen jag en gång var. jag har blivit mer som när jag växte upp, i mina yngre dar, mer instängd och mer tyst.
och därför har jag inte haft någon ork alls att lägga ner tid och energi på att skriva heller, bara så du vet det G. så nu vet alla det. (om det nu är någon som läser?)
ingen kommer någonsin förstå hur jag verkligen mår. jag vill prata om det men det är ingen som lyssnar, finns det verkligen ingen som bryr sig, inte ens lite? det känns så jävla meningslöst.
1 kommentar:
Inte för att jag kan påstå att vi pratar särskilt ofta, för det gör vi ju aldrig, men jag bryr mig nog lite iaf..
Skicka en kommentar