you're in my head like a song on the radio.

Sista praktiken i 2:an:
Idag var det sista praktikdagen på tunet.. och om jag ska vara ärlig så saknade jag barnen redan när jag cyklat därifrån idag, det kändes lite tungt. Jag behöver vara bland glada personer just nu, och jag behöver vara bland de där energisprudande barnen som går mig att le.

Ellen och Angie =)


På måndag börjar skolan om, på riktigt igen, och jag längtar faktiskt lite efter alla kompisar och såklart är ju klassen ett stort plus också. Men de sista veckorna nu i 2:an kommer bli tuffa för mig, omprov och massor av olika prövningar. Vi får helt enkelt se om jag klarar av de, om jag kommer palla, om mitt psyke pallar all press som kommer sättas på mig. Men jag vet ju inte hur det går före jag provat, inte sant? Hoppas bara jag inte kollapsar och sjunker ner till botten igen, för jag vill verkligen bli mig själv igen.
Jag vill bli den där GLADA LINNÉA igen.. är det för mycket begärt?


Sen så skulle jag bara vilja säga en sak till Johan:
Sluta inte med det du gör, du gör mig sjukt glad. Dock vet jag inte riktigt hur men konstigt nog får du mig att se en strimma av ljus i slutet av denna oändligt mörka tunnel. Sluta inte få mig att le, du kanske är den person som jag behöver mest nu. Sluta inte finnas där, för då tror jag allt rasar igen. På allvar denna gång.